Ibland saknar jag staden med det svarta ölet och de idiotiska bussarna


FOTO: Rickard Wrangel

Ibland saknar jag,
de mörka kalla höstnätterna när vi tog oss fram längs kullerstensgatorna.
Lediga och fria från ansvar, ute bland främmande vägar  vi under kvällen skulle göra till våra.
Nya ansikten, nya bekantskaper, nya språk.
Alla helt olika men med någonting gemensamt,
vi ville alla släppa vardagen och alla måsten,
njuta av att inte känna någon, inte ha några krav.
Sangrias i en diskho, en guinness till irländska toner eller en flaska rött,
på ett hostellrum i Galway med tre amerikanare och en fransman
(som ingen förstod)
natten var alltid ung och det fanns inga fel,
bara mer eller mindre rätt.
Och när vi sedan satt där på bussen och såg förorterna passera som ett ljusskimmer utanför fönstret,
när hungern smög sig på och vi stannade på fish’n’chips haket innan vi gick skilda vägar i natten,
visste vi att det snart var helg igen.

utflykt; destination Sundsvall

Blev upphämtad av bröder och flicka på skolan och hungriga begav vi oss mot kusten. Köpte IKEA lunch och sprang in i kusin som var ute och gjorde ärenden med frugan. Gjorde en turbotur bland plocka och knåpa ihop själv hyllorna, plockade upp en matta, lampa och två korgar när vi passerade men tappade dock farten lite när vi kom fram till korvförsäljerskan…
For vidare mot staden, köpte strumpbyxor och strumpbyxor och strumpbyxor. Klarar jag mig i varje fall tre utekvällar, fint. Hittade även en fin fin duffel så om någon känner för att skänka en slant  är varmt välkomna att göra det. Kameran var med så här kommer en del av dagens bildskörd.

Så här glad var Julia idag, för att hon fick träffa mig såklart!

Vi fikade litegrann. Robin drack något rött och åt fin choklad till, det såg gulligt ut tillsammans.

Jag var lite skev.

Barnen var så här söta i baksätet på vägen hem. Tysta och snälla.

And the wind in the trees are all ”sch-uuung, sch-uuung”

Snörar på skorna och tar mig uppför backen, över vägen och in i skogen.
Till tysta höstfina skogen där det enda som hörs är ens egna andetag och ljudet av skorna mot den mjuka stigen.
Finns inte mycket bättre sätt att rensa huvudet och få ny energi på!

Arjeplog – Hello Saferide