Kategori: ord

9 november, 2016

Storm

Lyckoslumpen_MG_8469-1

Det känns som att det blåser storm i världen idag. Likt skummet som smällde mot stenarna när jag besökte havet i Sundsvall, har dåliga nyheter trillat in med full kraft.

Och storm är nog lite vad senaste tiden har känts som. Parerat den mest intensiva perioden av jobb med praktik, med en ständig närvaro av den påverkan mörkret och hösten får på mig. Minnen som kommer tillbaka och som nog även förstärkts i år på grund av den stora närvaron USA haft i Sverige den senaste tiden.

Tankar som gått till Sarah och Maria, någonstans där uppe. Det har gått nio år i år, sedan branden och jag funderar över var de hade kunnat varit om inte. Och även om det inte gör lika ont längre, så finns saknaden där och ilskan mot det där landet som jag skrev om 2011 har utvecklats till en bekymrad rädsla under den här hösten.

Rädslan har även funnits där för en nära som kom med tråkiga besked. Osäkerheten av vad som komma skall och maktlösheten av att inte själv kunna påverka tog den sista energin. Så jag tog några dagar till att krascha i den mån det fanns utrymme. Idag har en vecka gått och det känns som att det i varje fall finns en plan. En som kommer att göra så att allt blir bra, så småningom, även om vägen dit kommer att vara läskig.

Varit tacksam över att få fylla de två senaste dagarna av intensiva utbildningsdagar inom det jag brinner för. Fått tänka på annat, bygga upp inspiration och få känna energin smyga tillbaka. Viljan att ta tillvara på den tid vi har till fullo och inte fastna i mörkret. Där har jag varit länge nog förut.

Så jag välkomnar snön som lägger sig som ett mjukt skyddande lager och lyser upp. Ser framemot att snart fylla år och bli bortskämd under hel dag och tänker att precis som kalendern utlovar så kommer vi snart att börja gå mot ljusare tider igen.

16 juni, 2016

Sommarläsning

Förutom att kreativiteten återvänt nu när skolböckerna står undangömda så har även tiden till att försvinna in i en annan värld en stund kommit tillbaka. Så i sommar tänkte jag passa på att försvinna in i de här tre olika världarna, och förhoppningsvis många fler! 

Lyckoslumpen_MG_7560 ”Och Bergen Svarade” – Khaled Hosseini
Den här är en bok som stått i bokhyllan i två-tre år och väntat på att bli läst och i sommar tänkte jag se till att det blir av. Det är en berättelse om ett syskonpar som är väldigt nära som små men när ekonomin blir för svår väljer fadern att skicka iväg lillasyster till ett bättre liv i Kabul. Syskonkontakten bryts och det blir två väldigt olika livsöden som möter de två syskonen. Frågan är om de trots det kommer kunna hitta tillbaka till den närhet och kontakt de hade som barn när de ses igen, många år senare.

Har tidigare läst både ”Flyga drake” och ”Tusen strålande solar” av samma författare, de gångerna blev jag fast bara efter några sidor så förväntningarna är stora på denna bok. Tror det kommer vara en bok som berör och som blir perfekt för regniga dagar hemma i soffan.

Lyckoslumpen_MG_7567”It’s not me, it’s you” – Mhairi McFarlane
Vad passar sommaren bättre än lättsmält, enkel sommarläsning? Har smygstartat den här boken redan och historien i sig, om Delia som friar till sin pojkvän för att senare samma kväll få ett sms som var tänkt till fästmannens älskarinna, är ganska dyster. Men trots att livet, så som hon känner det, ser ut att falla isär runt henne så är Delia inte den som ger upp, utan snarare utmanar livet i en ny match. Hon drar iväg till London och hennes väg tillbaka verkar än så länge vara kantad av roliga äventyr och spännande människor, så för det mesta sitter jag mest och ler och vill fortsätta vända blad.

Språket är kvickt och lättsamt och även om det kanske inte är någon bok jag kommer läsa om eller bära med mig speciellt länge så är den perfekt avkoppling. En äkta sommarlovs bok helt enkelt.

Lyckoslumpen_MG_7568”Sagan om klanen Otori” – Lian Hearn 
”Över näktergalens golv”, första delen i Sagan om klanen Otori, mötte jag första gången på högstadiet och var fast direkt. Historierna om Takeo som går från bypojke, till adoptivson till en mäktig herreman i de tre rikena utspelar sig i ett uppdiktat land som kallas De tre rikena och innehåller allt en bra bok behöver; spänning, kärlek och lite magi. Det går att ana starka Japanska influenser både i miljöerna och i vissa traditioner och seder som tas upp men i stort utspelar det sig i ett helt påhittat land. Det är de onda mot de goda men linjerna är inte alltid så tydliga, vilket gör att spänningen hålls uppe genom alla böckerna.

Sagan var från början tänkt att bli en triologi men ganska snart kom även en fjärde bok ut. De tre första följer dock varandra något närmare tidsmässigt medan det till den fjärde skett något av ett tidshopp. Nästan fem år efter att första boken kom även en femte bok i serien ut, en så kallad prequel som utspelar sig före ”Över näktergalens golv”. Jag gissar att inte heller Lian Hearn kunde släppa karaktärerna och den värld han hade byggt upp.

Då jag den sista boken kom så pass sent blev det aldrig att jag läste dem sammanhängande och därmed kände att jag tappade en del av historien. När jag kom och tänka på dem härrom veckan bestämde jag mig därför för att i sommar ta mig tillbaka till de tre rikena, till Takeo, Kaede och Otori och uppleva den magiska historien igen.

29 mars, 2016

Om jag vann på Triss…

LyckoslumpenDSC_0086

…och inte behövde jobba för att tjäna pengar längre utan bara för att det är kul, då skulle jag öppna en bokhandel. En liten mysig bokhandel, likt de som bara finns i brittiska små byar på film. Med läshörnor här och var och en trevlig cafédel där kaffet aldrig är sönderbränt. Där stammisarna är många och det känns mer som ett vardagsrum än en affär. Med tid att hjälpa varje person som kommer in att hitta just den där boken som kommer fånga just den personen. En plats att se läslust väckas och där hela världen – och andra världar för den delen – ryms.

Nu har jag tyvärr inte vunnit på triss utan bara råkat hamna framför ”You got mail” i går eftermiddag, strax efter att jag bläddrat igenom ”Läsarna i Brokenwheel rekommenderar” av Katarina Bivald. En film och en bok där huvudrollen driver varsin liten söt bokhandel som mer känns som ett extra hem än en arbetsplats. Så precis som jag alltid brukar drömma om ett litet café lite extra när jag tittat mycket på ”One Tree Hill” så har jag det senaste dygnet drömt lite extra om ett jobb där jag ständigt är omgiven av böcker. Tillsvidare nöjer jag mig dock med att fortsätta fylla på min egen bokhylla och då och då ta mig tiden att försvinna in i någon annan värld en liten stund.

 

8 mars, 2016

Låt inte rädslan vinna

Lyckoslumpen_MG_5914

Sitter vid kökfönstret och tittar ut i mörkret. Bodil speglar sig i fönstret och känner jag efter tillräckligt mycket kan jag känna en svag doft av basilika här inne där det är varmt och ljust. Tänker på senaste tidens händelser här i Östersund och polisens varning: att vi kvinnor bör vara försiktiga när vi är ute om kvällarna just nu. Blir arg och ledsen, inte på polisen men på problemet – att det ens finns. Att det finns de som ger sig på andra och nu vill ta ifrån mig den trygghet jag alltid känt här, i min hemstad. Ta ifrån mig de bästa timmarna, när snön knarrar under fötterna och stjärnorna håller en sällskap på himlen. Ta ifrån mig det självklara i att kunna gå ut när jag vill utan att behöva tänka två eller tre gånger på det, behöva ta med mig någon som sällskap för att inget ska hända.

Det är sjukt och vidrigt och mest förbannad blir jag när jag inser att jag faktiskt börjar begränsa mig. Tänka om kring springturen på torsdagkväll och fundera på om det kanske är bäst att ta bilen till Friskis i morgon kväll. Och det värsta är att jag vet att jag inte är ensam om det. Det är som att de redan har vunnit. Vi gömmer oss inne så kan de få härja fritt, det är lugnast så.

Men det får inte vara så, vi får inte ge upp. Måste tro att det blir bättre. Och måste ta tillbaka gatorna om natten. Det går inte att göra genom att gömma sig. Utan vi måste våga visa oss ute ännu mer, och tillsammans, för att visa att det inte är okej. Att vi inte köper det här och för att göra Östersund tryggt igen.

4 februari, 2016

Att inte riktigt kunna slappna av

Lyckoslumpen_MG_5377

Dagarna blir ljusare och ljusare, vädret är varmare igen och frosten är tråkigt nog borta från träden. Solen värmer nästan när den visar sig och överallt syns ett svagt löfte om att vi är på väg mot våren och sommaren. Själv blir jag stressad och vill ha mörkt och kallt lite till. Jag har inte hunnit vandra runt i mörkret under stjärnorna tillräckligt och jag har inte njutit klart av den bitande kylan och det landskap den skapar.

Har inte hunnit lägga upp en plan för sommaren än.

Vänder och vrider på saker, funderar lite för mycket i vanlig ordning. Försöker stanna kvar i det långsamma, mörka, vinterlunket ett litet tag till och hoppas otåligt på att den vackraste versionen av vintern ska komma tillbaka en gång till.

30 januari, 2016

Att våga drömma lite kringelkrokigt

LyckoslumpenDSC_0159Jag var ute och sprang i torsdags (och nej det kommer inte bli något nördigt inlägg om pulsnivåer, kilometertider och allt vad det kan vara, jag lovar!), det hade hunnit bli mörkt ute och jag kom på mig själv med att njuta av att springa. Lite trafik, lugnt och tyst på gångvägarna, stjärnklart och bara ljuset från gatlamporna som reflekterade sig i snön och lampor från husen jag passerade. Jag lät fötterna bestämma vart vi skulle och lät tankarna flyga fritt.

Insåg efter ett tag att jag inte sprang rakt i mer än max ett kvarter innan jag vek av. Kanske dök det upp en mysig stig genom en mindre park, eller ett extra fint hus jag ville passera. Kanske ville jag bara vara kvar i tystnaden, lugnet och stillheten som låg över staden en liten stund till.

Skrattade och undrade vad folk skulle tro om de såg hur krokigt jag sprang, bara hit och dit på måfå, och tänkte att det är nog lite så jag är överlag. När jag ser något som verkar spännande så vill jag titta närmre. Läser på och testar lite om det är den vägen jag vill gå. Jag packar väskan och flyger till Irland för att passa barn, flyttar till Fränsta för att utveckla mitt fotograferande och jag shoppar tyger innan jag ens äger en symaskin, för det verkar ganska kul att sy. Visar det sig efter ett tag att det inte var som jag hoppats vänder jag inte och går tillbaka utan försöker hitta en stig vidare direkt till något annat. Hur går det att använda det här för att komma någon annanstans?

Många kanske tycker att jag verkar rastlös men jag vill gärna tro att jag bara är nyfiken. Och även om det kanske tar längre tid att hitta rätt och komma fram tror jag vägen dit (vart nu det är) blir roligare, om man vågar springa lite kringelkrokigt ibland. Om inte annat så för att förvirra andra.

17 december, 2015

Skott efter skott, varv efter varv.

blog2
Världscupen i Östersund, 2011

Man måste beundra deras ihärdighet.

De som viger sitt liv åt en enda sak, att försöka bli bäst. Medan vi vanliga dödliga bara skulle hinna tänka tanken innan vi blev utmattade och valde en skål med popcorn och en film istället – det nya livet kan ju alltid börja i morgon.

Det måste vara kärlek, eller idioti de känner för sporten – men å andra sidan är ju det i princip samma sak.

Något är det i varje fall som gör att jag aldrig kan sluta fascineras över idrottsmän och kvinnor. Se deras drivkraft, hängivenhet och beslutsamhet kan få vem som helst avundsjuk. Eller i varje fall mig.

För trots att jag aldrig varit speciellt intresserad av sport i sig, så kan jag inte låta bli att drömma att jag själv hade lite av den idrottsliga andan i mig. Lite pannben och jävlar anamma, modet att verkligen försöka – att våga påstå att man är bra – det är något jag tror vi alla kan ta med oss från sportvärlden och försöka bli bättre på till vardags.

Kanske är det därför vi bänkar oss framför vinterstudion helg efter helg, eller skolkar från jobbet när OS sänds. För att få lite inspiration och hopp om att allt är möjligt. Även om det i vår värld inte handlar om sekunder eller antal meter ovanför marken, utan snarare om att vinna i vardagen – att få vara lycklig och känna sig nöjd.

24 september, 2012

They say it’s what you make, I say it’s up to fate

Demons – Imagine Dragons

” Han frågade vad jag egentligen ville, jag funderade en sekund och svarade sedan;

– Jag vill dricka tills jag bryter ihop.
Sen vill jag gråta mig till sömns under stjärnorna.

Han nickade fundersamt, drog sedan upp mig på fötter och med sand i skorna begav vi oss mot puben. ”