På’t igen

20160701_122657

Jag tog mig igenom Andersön runt och veckan efter var jag även med och sprang Vårruset – mest för picknickens skull… Det var i månadsskiftet maj/juni, därefter höll jag igång ganska bra men sen framåt mitten av sommaren så trappades löpningen av och prioriterades bort.

Ursäkterna var i vanliga ordning otaliga; ”det är för varmt idag”, ”jag springer lite senare”, ”jag är fortfarande trött från jobbet, jag tar det en annan dag” och så vidare. Helt bedrövligt dåliga ursäkter helt enkelt och det enda jag egentligen kan skylla på är lathet.

Men, men så är det. Nu är hösten här och nu blir det nya tag med kilometrarna och Springkartan. Började idag med en lugn 6 km runda och lyckades på så vis passera Slagnäs, 395 km från Östersund, som jag stått och stampat 2 km utanför i över en månad nu. Hade dessutom planerat in en av mina favoritbelöningar i just Slagnäs, nämligen en hel dag att ägna åt att plöja en bra serie, sy eller läsa en bra bok. En hel dag där jag får säga ifrån mig allt som egentligen borde göras och med gott samvete göra absolut ingenting – för det har man förtjänat när man sprungit till Slagnäs!

Knappt 10 mil bort väntar sedan nästa anhalt som är Moskosel. Där väntar en dag på relaxen, inte fy skam det heller så det får nog bli några fler löpturer i veckan.

Springer vidare norrut

Lyckoslumpen_MG_7143

Vägarna blev plötsligt snöfria så jag investerade i ett par nya kompisar att ta mig närmare Nordkap med, kilometer för kilometer. Kom alldeles nyss fram till Skarvsjöby (279 km från Frösön) på Springkartan och löpningen känns bättre och bättre.

I slutet av mars lyckades jag med ett av mina delmål för året – 10 km under 60 minuter och härrom veckan sprang jag min längsta distans någonsin, 14 km. Så himla skönt att nästan längta efter att få springa en sväng! Okej inte alla dagar, men fler än tidigare i varje fall.

Har även anmält mig till Andersön runt, 29:e maj, vilket blir nästa delmål att klara av. Ta sig runt ön, ca 11 km, i en fart som jag känner mig nöjd med – och helst utan att stuka fötterna vilket är anledningen till att jag inte sprang i fjol…

Tittar man på det stora målet ligger jag dock lite efter. Det blev någon vecka här och där i början av året då jag inte sprang alls, något jag inte riktigt kunnat ta i kapp. Tänker dock att det blir enklare att springa lite längre och oftare i sommar. Ingen skola som hänger över en och massor av upptinade skogsstigar att välja bland. Jag tänker göra mitt bästa, men världen lär knappast gå under om jag när Nordkap först i början av 2017 istället för slutet av 2016.

Så ungefär så ligger det till med springkartan och mina träningsmål just nu. Känns helt klart som att det går i rätt riktning! Har dock haft lite svårt att komma på bra belöningar på kommande orter/delmål på Springkartan så har ni några förslag får ni gärna dela med er. Helst något som inte kostar så mycket.

 

 

Att hitta på jobb, skicka snigelpost och passera Lorås

Lyckoslumpen_MG_5312

Sitter och samlar mod till att söka ett jobb som inte finns utannonserat. Mest troligt knappt är påtänkt, men som jag tror – eller i varje fall vill tro – att det finns behov av. Och att jag skulle passa bra till just det jobbet, på just den arbetsplatsen. Nu ska jag bara våga ta sats, blunda och hoppa. Jag ska söka ett jobb jag själv hittat på och sedan hålla alla tummar och tår för att de också ser möjligheterna i det hela, inte bara för mig utan även för dem. Och om inte, ja då har jag i varje fall visat dem att jag är innovativ. Kanske aningen märklig och galen, men innovativ.

Sen, medan jag ändå är igång, så tänkte jag skriva ett brev. Ni vet, med papper och penna som man gjorde förr i tiden. Jag ska skriva ett brev till en vän som jag stod väldigt nära under delar av gymnasiet men som sen försvann. Eller försvann, och försvann, hon har aldrig funnits med på sociala medier och även om det är hemskt att erkänna det tror jag det har en stor del i att vi tappade bort varandra. Det blev krångligare att hålla kontakten när man inte längre bodde i samma stad och var bunden till telefon, brev och eventuellt mail då och då.
Kom och tänka på henne idag när jag egentligen skulle ha koncentrerat mig på en artikel och tänkte att det kanske inte är försent. Så jag letade rätt på hennes adress och bestämde mig för att jag ska skriva ett brev, bara för att säga ”Hej!”. Får hoppas att det verkligen är hennes adress jag hittat, men annars är det säkert någon annan som blir glad. Snigelpost är alltid trevligt.

Tänkte avsluta med en uppdatering kring springkartan, i lördags passerade jag Lorås vilket innebär att jag, tillsammans med dagens löptur avverkat 59 av totalt 1403 km. Ser verkligen inte mycket ut för världen när man ser det i förhållande till hela sträckan, men så är det bara första veckan i februari. Vore ju trist om jag redan var framme, vad skulle jag då roa mig med resten av året?

 

Springkarta & äntligen vinter

Alla sätt är bra, utom de dåliga sägs det. Och finns det ett sätt som kanske kan få mig lite, lite mer motiverad till att springa – ja då är det väl bara att testa?

För att vara en som älskar att bocka av, organisera, fylla i och kunna följa utvecklingen av något så var lästräden vi hade på lågstadiet något av det bästa i skolan. Beroende på hur många sidor vi i klassen hade läst hemma under veckan fylldes rutor i och när vi kommit till en viss nivå blev det glass, film eller någon annan typ av belöning. Tyckte man, som jag, dessutom om att läsa var det helt enkelt perfekt.

Inspirerad av det tänkte jag att det borde gå att göra något liknande med löpning. Skapa en känsla av att jag kommer någonstans trots att jag fortfarande är och springer samma trötta trottoar som förra rundan. Så jag öppnade Google Maps, räknade lite på det och kom fram till att distansen 1403 km, Frösön – Nordkap, på ett år var tillräckligt möjlig för att satsa på. Därefter  funderade jag ut vilka orter längs vägen jag ville ha som delmål för att slutligen göra en spelplan av alltihop. Varje ruta motsvarar 1 km, förutom de i hörnen som är 1,5 km, och för varje kilometer jag springer så färglägger jag mig närmare en belöning.

Kan säga att det kliat lite i kroppen efter att få komma ut och lyckan var därför stor idag när temperaturen bara var runt -6 och snön föll tätt ute – äntligen möjligt att springa! Bitvis var det dåligt eller helt oplogat och med vanliga springskor blev det lite halkigt här och där men det gjorde inget, för äntligen har snön kommit på riktigt och det är så vintrigt vackert ute!

(Sidan på bilden visar bara fram till Vilhelmina men jag  kommer att bygga på den allt eftersom. Jag satsar dock på att köpa en rutig anteckningsbok innan jag fortsätter (se belöningen i Lorås) så det blir lite enklare att rita upp.)