Typiskt bra lördag

Efter att nästan blivit osams igårkväll över vad vi skulle hitta på idag kom vi tillsist överens om att en morgontur blev lagom. Så vi ställde väckarklockan och klev upp så där vardagstidigt för att ge oss iväg mot ett höstfärgat Tysjöarna.

Parkerade vid Östra ingången, vilket vi snart insåg är en ingång som endast fanns i vår fantasi. Men med lite hjälp av GoogleMaps traskade vi ospårat in mot sjöarna och kom så småningom ut på leden (som till skillnad från när jag var där sist nu var spångad hela vägen). Traskade runt den norra sjön, fikade lite te och macka och njöt av tystnaden och färgerna.

Efter ungefär två timmars promenad letade vi, efter ett mindre (ofrivilligt) dopp i ett dike, rätt på bilen och rullade hemåt lagom till att resten av stan började vakna. Landade i soffan med lite kompletterande frukost, somnade till melodikrysset och gjorde oss sedan redo för rond två av dagen. Nya klänningen åkte på och vi begav oss till Frösö Park för brunch och en kort promenad i Bynäset i finvädret.

En typiskt bra lördag helt enkelt som jag nu tänker fortsätta med broderi i soffan framför Gilmore Girls.

Klättra upp och titta ner

De senaste dagarna är det som att vemodet har smugit sig på. Jag har blivit mer och mer stressad, irriterad och less på det mesta. Har stunder när allt är perfekt men så plötsligt tar det slut på inspiration, ork och helst vill jag bara få låta dagarna rulla på ett litet tag. Utan ställda väckarklockor, långa att göra-listor och sociala sammanhang.

Kroppen är trött på långa dagar och höga axlar. Knoppen är trött på tankar och vardagspusslandet. Trots att mina oregelbundna jobbtider knappast gör det möjligt att kalla det vardag, och kanske är det därför jag nu börjar tappa lusten att försöka. Eller kanske för att sommarjobbet går dåligt ihop med de extrajobb som börjat krypa fram mer och mer nu när alla andra plötsligt är tillbaka från semestern och laddade för 200% arbete fram till jul.

Insåg att inget blev bättre av att vanka runt inne så packade iordning ryggsäcken och begav mig uppför berget. Landande vid utsiktsplatsen, och nog kändes allt lite bättre av att sitta där och titta ner på stan. Titta ner på husen som plötsligt blivit så små och bara svagt höra stadsljuden. Inte kunna ses och inte kunna nås. Bara kunna sitta där med min termos, fota lite, skissa lite och skriva av mig lite av allt det mörka.

Fortsatte sedan uppåt och besteg slalombacken, njöt av att se hur färgerna börjar skifta och hur luften börjar bli lätt att andas igen.

I varje fall där uppe bland träden.

Fågelsjö

”Då kommer vi snart fram till stationen i Fågelsjö där det blir ett litet fikastopp på 30 minuter. Några kilometer bort från stationen ligger en av Sveriges märkvärdigaste gammelgårdar, ”Bortom Åa”, som 2012 blev utnämnd av UNESCO som världsarv…”

Efter att ha jobbat på Inlandsbanan i snart två somrar så har man hunnit med att berätta historien om gammelgården ”Bortom Åa” några gånger. Gården som de sista ägarna Kristina och Mårten Persson på julafton 1910 helt enkelt låste dörren till och övergav med möbler och allt för att flytta in i det nybyggda ”Amerikahuset” tvärs över gårdsplanen. Historien om paret Persson har sen jag först läste den fascinerat mig. Bara tanken på att ens ha råd att bygga nytt och lämna det hus man för tillfället bor i – med alla sina ägodelar – känns så främmande men samtidigt så härlig på något vis. Tänk att ha den friheten och den känslan för att om vi lämnar det som det är så kommer det betyda mycket och bli värdefullt i framtiden.

Gården ligger dock som sagt en bit från stationen så när man jobbar finns aldrig tiden till att hinna dit för att se gården i verkligheten. Och att åka privat har aldrig blivit av trots att både jag och Ingela – som också arbetet som tågvärd – sagt gång på gång att nu ska vi se till att åka dit. Men så i förra veckan lyckades vi hitta en dag som passade oss båda och i fredags satt vi plötsligt på tåget söderut, civilklädda båda två och beredda för fyra timmar i Fågelsjö.

Från stationen började promenaden längs en slingrande skogsstig på ungefär 2 km innan vi kom ut i det lilla samhället och kunde följa vägen den sista biten. När vi närmade oss Fågelsjön skymtade gården på andra sidan bron över sjön, och det var lätt att förstå vart namnen ”Bortom Åa” kommit ifrån.

När vi kommit fram började vi bli lite lätt hungriga så vi började med att fika utanför ”Amerikahuset” som numera är Café – och bland annat säljer de fantastiska Fågelsjöbullar, helt klart bästa bullarna längs med Inlandsbanan! I väntan på guidad tur i själva Gammelgården hann vi även kika in på en förklädesutställning som pågick, titta i den lilla butiken och bara sitta ner och njuta av solen och sommarvärmen som slagit till med full kraft.

Väl inne i Gammelgården slogs jag över hur de målningar och tapeter som de inrett med kändes moderna. Bortsett från att de då inte verkat brytt sig om vare sig mönsterpassning eller vad som var upp och ned på tapeten så hade de mönster och färgval som gjorts lika gärna kunnat vara gjorda idag. Väldigt kul att få se insidan av gården och även få höra lite fler berättelser om paret som bodde där sist, men kanske främst Kristinas föräldrar som var de som gjort det mesta i huset och satt störst prägel på det.

Efter guidningen hann vi i princip bara med en glass och ett skobyte innan det var dags att börja knata tillbaka mot tågstationen och påbörja resan hem igen. Blev en väldigt trevlig dagsutflykt där det enda som saknades var tid för att hinna ta ett dopp i sjön och få lite svalka från värmen.

(Läs mer om Fågelsjö och Bortom Åa här)

Söndagstur

Lyckoslumpen_MG_7539Lyckoslumpen_MG_7544

Söndagar är en typisk utflyktsdag enligt mig, så vad passade bättre än en ”släppa pudel promenad”? Parkerade strax innan Rödöbron och följde strandkanten bortåt. Bitvis slingrande stig, bitvis strand där pudeln kunde springa och plaska på bäst han ville. På ett ställe råkade vi visst tappa stigen och gå lite för länge längs stranden, så plötsligt fick vi hoppa på stenar och klättra upp för branta slänter – precis så som det ska vara när man är på äventyr.

Utsikten mot fjällen var fantastisk och skogen mysig men så småningom började dock magen kurra så vi styrde tillbaka mot bilen och for vidare på Caféjakt. Jag får erkänna att valet av café har blivit lite klurigare sen jag fick reda på att jag var glutenintolerant, speciellt om man är sugen på något matigare eller något annat än biskvier, men det brukar alltid lösa sig och sakta men säkert lär jag mig vilka möjligheter som finns.

Just den här gången blev det tillslut Stocke Titt. Ett café i Östersunds (Frösöns) somrigaste miljöer, och lyckas man få rätt sittplats kan man dessutom fika till en fantastisk utsikt! Vi fick dock hålla till godo med ett bord nära själva byggnaden, men fikat smakade lika gott ändå och pudeln var mer än nöjd när han fick smaka en eller annan smula som ramla ner under bordet.

Premiärtur

Vaknade till en helt oplanerad dag i lördags. Drog upp rullgardinen och möttes av strålande sol och inte det minstaste darr i träden – idag skulle jag se till att ta mig ut på sjön!

I vanlig ordning går saker och ting dock inte lika snabbt som man tänkt sig. Så i tid med att jag tagit mig till Lugnvik, pudeln var rastad, kajakerna förberedda och pappa och jag nere vid sjön så hade det börjat blåsa lite. Jag som hittills bara (nästan) paddlat när det varit spegelblankt blev lite orolig, men med flytväst och kapell på tänkte jag va fan, vi testar. Det går ju alltid att vända tillbaka hemåt lite tidigare än tänkt, och hem blir det dessutom medvind.

När vi väl kom ut slogs dock alla farhågor bort och det var snarare så att jag aldrig ville vända. För jäklarns vad roligt det var att skuppa omkring och ”hoppa” i vågorna! Allra bäst var det när man fått upp lite fart och det kom en lite större våg så kajaken föll tillbaka ner i vattnet med ett plask och det blev vatten lite här och var! Jag blev som ett litet barn i pulkabacken typ, ville bara åka mer och mer och mer… Den otränade överkroppen började dock bli trött efter ett tag så vi vände hemåt tillslut.

Väl tillbaka vid piren möttes vi av mamman och världens finaste pudel, som tiggde snålskjuts och också ville åka kajak <3

 

Fika, kortspel och tuggummin

Lyckoslumpen_MG_7534

Cyklade upp till Fröjas Café i Ås för att möta upp Rebecka och Ingela. Strosade runt bland blommor och konstiga växter innan vi slog oss ner i en trädgårdsmöbel i växthuset. Där hittade vi skydd från den kyliga vinden ute utan att för den skull bli av med dagsljuset, en inne/ute plats helt enkelt. I brist på glutenfritt bröd fikade jag bakelse x2, medan de andra två var duktiga och åt macka först. Biskvi + Maräng är dock som en mindre måltid så kände att det gick på ett ut…

En kortlek dök upp och under tiden som vi avverkade några omgångar vänd-tia och en omgång Chicago pratades det på om ditt och datt. Om sommaren, om framtiden och om dåtiden. Avslutade med ett evighetsparti Black Jack där tuggummin fick agera insats. Rebecka försökte tålmodigt lära mig reglerna men vet inte om jag riktigt förstod när jag fick fler tuggummin och när hon tog dem ifrån mig så tror det är bäst jag undviker att spela med pengar i framtiden…

En mysig stund som visst råkade bli dryga tre timmar, men gärna hade fått vara längre eller åtminstone snart igen!

Rotsidan

Sommarvärmen har kommit tillbaka och jag blickar tillbaka till Höga Kusten helgen sista april. Då när värmen för första gången i år visade att den kanske tänkte dyka upp trots allt och vi i strålande sol kunde promenera längs havet ute på Rotsidan. Kilometerlånga klipphällar, skogsstigar och hela tiden med havet alldeles där. Helt klart ett av mina favoritställen!

I veckan hinner jag dock inte njuta lika mycket av värmen som då. Det är sista rycket i skolan och på torsdag tar jag ett efterlängtat sommarlov från allt vad vetenskapliga texter heter. Tanken är att foto- och skrivarlusten ska hitta tillbaka då och att jag ska vilja dokumentera alla små och stora utflykter sommaren kan tänkas komma att bjuda på. Mellan tågturer ska sommarcaféer besökas, cykeln rastas och när det bjuds på regniga dagar ska symaskinen med alla dess tillbehör spridas ut i hela lägenheten så det kan nog bli en del äventyr att berätta om hoppas jag.

På ett berg bakom huset

Något av det bästa med Höga kusten är att det finns kullar och små berg bakom nästan varje krön. Knappt tio minuters promenad från vårt hus hittar vi foten av Holsklippen, ett berg jag släpades uppför som barn upprepade gånger. För att grilla middag, ha kalas eller bara göra en utflykt.

En blåmarkerad led leder oss på stigar och klipphällar upp till Toppstugan och jag behöver inte längre luras upp prick för prick, numer är det faktiskt mest mysigt. Pudeln kan skutta fritt och väl på toppen bjuds det på en bekväm trapp att dricka kaffe på med den fina utsikten över Nora Kyrka och Norafjärden att vila ögonen på.

Och är man ute med äventyrare slutar det inte där, då fortsätter man. Letar högre upp efter andra stigar och vägar vidare till nästa berg, Folkjaberget. Tappar bort prickarna men listar tillslut ut hur det nog ska vara. Säger ”nu vet vi till nästa gång”, men just idag tar vi en sista titt på utsikten och börjar ta oss tillbaka. Lämnar en hälsning i Gästboken, knallar hemåt och tänker att vi snart är tillbaka vid kusten. Då kanske vi testar springa upp…

Pudeln & Tibrandshögen

Lyckoslumpen_MG_7174Lyckoslumpen_MG_7184Lyckoslumpen_MG_7191Lyckoslumpen_MG_7207

Inget botar brist på fotomotivation så bra som en tur till Tibrandshögen på Rödön tillsammans med en leksugen pudelpojk. Helt perfekt att rasta hund från kullar, man kastar neråt, pudeln hämtar och springer tillbaka med pinnen och vips så har pudeln sprungit sig trött utan att man själv knappt behövt röra sig alls. Inte riktigt lika lätt att hinna få med hela pudeln i bild, men det har ju sin charm det också. Bara skönt att se att min fina lilla 10-åring fortfarande har en hel del fart i sig.

Innan pudelrastningen hann vi även besöka ett väldigt mysigt fik ute på Rödön. Bryggstun i Undrom hette det och hade väldigt gott fika och trevlig miljö – helt klart värt ett besök! Får bli någon cykelutflykt dit ut till sommaren.

Med det här lynniga vädret känns dock sommaren avlägsen men förhoppningsvis blir det en ny utflykt imorgon, då till Andersön. Grilla lunch, springa/cykla, leka med pudel och ha det allmänt trevligt, så nu håller vi tummarna för uppehåll imorgon!

Småful, söt och väldigt mysig

Lyckoslumpen_MG_7088

Min ganska oplanerade söndag livades upp när Ingela tillsammans med en Molly trillade in och tyckte vi skulle ut och testa på Rallylydnad. Blev en utflykt till Kungsgårdsviken där vi hittade en perfekt plats för lite träning i solen. Med vantar, mössor och kameraväskor som skyltar blev nog det svåraste på träningspasset att komma ihåg vad de olika vantarna betydde men jag tror jag lyckades förmedla en idé om vad Rally går ut på i varje fall…

Medan Ingela och Molly klurade på vad som skulle göras vart kunde jag passa på att rasta kameran lite. Grymtade lite över att alla hundar jag vill fota verkar ha en förmåga att vara svarta och påminde migsjälv om att nästa vovve bör bli en med ljusa tecken i ansiktet. Det vore så mycket lättare.

Duktig, söt och go är hon i varje fall, även om hon av och till får en snusläpp, den där Mollyn.