Foto: Leif Söderberg
Pudeln fyllde åtta i tisdags och firades med klippning – ingen present som uppskattades av födelsedagsbarnet men desto mer av mig, pisspälsen försvann äntligen! – och en skogspromenad i Tysjöarna – något som uppskattades desto mer av oss bägge två.
Min lilla åttaåring som jag nog aldrig riktigt kommer förstå mig på och som fortfarande tror att han är max tre, något som syntes tydligt när han fick återse agilitybanan här i slutet på sommaren. Han var klart uttråkad en kväll och jag hade dålig ork så vi åkte upp på klubben och lekte lite. Han hade väldigt fint fokus i kortare stunder och däremellan var det pudelryckspauser. Han kom dock ihåg mer än jag trodde och var faktiskt ganska lättstyrd när han väl hade fokus, under pauserna var det mest bara att stå och titta på underhållningen han bjöd på. 🙂
Tror båda två saknar att hålla på men då jag inte vill reta upp hans knän och leder igen så blir det nog bara agility nu och då. Istället hoppas jag kunna komma igång med lite annan träning och kanske testa på Rallylydnad. Få något att göra tillsammans igen och ett avbrott från datorvärlden för mig…