Ingen helg utan utflykt, så i morse packade vi ihop oss och for till Odensala. Med utgångspunkt från Robin och Sandras lägenhet begav vi oss sedan in bland snötäckta granar. Traskade runt på mer och mindre ospårade stigar (jag var vilse nästan hela tiden…), jag med galet bakhala skidor. Detta ledde till att jag i – främst – uppförsbackarna inte såg speciellt atletisk ut, utan snarare någon som krampaktigt försöker häva sig fram på stavarna utan att snubbla över sina egna skidor. Helt klart en underhållande syn, som lyckligtvis inte fastnade på bild.
Efter ett rejält träningspass för mina armar blev det en välbehövd paus med korvgrillning, eller korveldning som L delvis ägnade sig åt… Det blev precis så där gott som korv och bröd bara kan bli när man är utomhus och dessutom hunnit bli lite trött och hungrig! När tårna började bli kalla och vi hade lekt färdigt med elden var det som tur var mest nerför tillbaka, mina armar var väldigt tacksamma över det. Dessutom hade solen kommit fram och det var nästan så den värmde oss när vi åkte den sista biten.
Lite för trötta för att njuta mer av frisk luft, solen till trots, begav vi oss hemåt och kraschade i soffan med varsin kopp varm choklad. Alldeles lagom till första skyttet i herrarnas stafett var chokladen slut och jag somnade under dubbla filtar. Nog för att det är fint med utflykt, men det är minst lika fint att få komma in efter en utflykt…