FOTO: Rickard Wrangel
Ibland saknar jag,
de mörka kalla höstnätterna när vi tog oss fram längs kullerstensgatorna.
Lediga och fria från ansvar, ute bland främmande vägar vi under kvällen skulle göra till våra.
Nya ansikten, nya bekantskaper, nya språk.
Alla helt olika men med någonting gemensamt,
vi ville alla släppa vardagen och alla måsten,
njuta av att inte känna någon, inte ha några krav.
Sangrias i en diskho, en guinness till irländska toner eller en flaska rött,
på ett hostellrum i Galway med tre amerikanare och en fransman
(som ingen förstod)
natten var alltid ung och det fanns inga fel,
bara mer eller mindre rätt.
Och när vi sedan satt där på bussen och såg förorterna passera som ett ljusskimmer utanför fönstret,
när hungern smög sig på och vi stannade på fish’n’chips haket innan vi gick skilda vägar i natten,
visste vi att det snart var helg igen.