Pendlar mellan olika hem, lever i väskan och försöker hinna med allt – helst samtidigt – precis som vanligt. Det är heltidsjobb med märkliga kunder och ”rynka pannan i ett försök att förstå”-mail som ska besvaras.
Det är myskvällar med fina, te i massor och alldeles för lite bra på TV:n.
Det är möten om frilansjobb, erbjudanden som jag inte kan tacka nej till och försök att få dagarna att räcka till lite mer än vad de just nu gör.
Väntar på norrskenet men nätterna är fyllda av moln så jag traskar hem på knarriga vägar i natten och väljer sömnen istället. Räknar ner dagarna till 1 maj och USA men har inte planerat mer än en millimeter av resan, intalar mig att det hinns med – sen.
Och varför skulle det inte fungera denna gång, när det alltid gjort det förut? Jag vet att jag kan och jag vet att det går. Bara det är en begränsad period av tid så gör det mig inget att jobba intensivt, dubbelt och dygnet runt för att hinna med både jobb och fritid.
Bara jag kommer tillräckligt nära deadline kommer jag ta tag i alla ‘måsten’, all planering och allt kommer nog bli ganska bra i år. Det blir nog annorlunda men på ett bra sätt och på ett sätt känns det som att jag är friare än på länge.
2013 har bara börjat och jag tror det är dags att sluta med julkoman nu, vakna till och börja reda upp i röran mitt huvud består av. Bena ut alla idéer och lista ut vilka som kommer funka i praktiken, kanske testa, kanske lyckas?