Dagarna blir ljusare och ljusare, vädret är varmare igen och frosten är tråkigt nog borta från träden. Solen värmer nästan när den visar sig och överallt syns ett svagt löfte om att vi är på väg mot våren och sommaren. Själv blir jag stressad och vill ha mörkt och kallt lite till. Jag har inte hunnit vandra runt i mörkret under stjärnorna tillräckligt och jag har inte njutit klart av den bitande kylan och det landskap den skapar.
Har inte hunnit lägga upp en plan för sommaren än.
Vänder och vrider på saker, funderar lite för mycket i vanlig ordning. Försöker stanna kvar i det långsamma, mörka, vinterlunket ett litet tag till och hoppas otåligt på att den vackraste versionen av vintern ska komma tillbaka en gång till.