Jag har tagit din hand.
Jag har hört dig säga ditt namn.
Sett dig le.
Om och om igen, så många gånger nu.
Men det ändrar aldrig historien.
Du kan lämna mitt huvud nu, det finns inget där att hitta.
Jag kommer aldrig minnas något mer från den kvällen.
Kommer aldrig finna svaret på gåtan,
för det har aldrig varit jag som haft det.
Så låt mig vara själv om natten,
och lämna mina tankar om dagen.
Det finns inget mer jag kan göra
och masken jag bär spricker så fort nu.
Jag orkar inte gömma mig mer.
Du är inte min att sakna,
det är inte jag som ska undra.
Det är inte mig du ska hälsa på.