…och inte behövde jobba för att tjäna pengar längre utan bara för att det är kul, då skulle jag öppna en bokhandel. En liten mysig bokhandel, likt de som bara finns i brittiska små byar på film. Med läshörnor här och var och en trevlig cafédel där kaffet aldrig är sönderbränt. Där stammisarna är många och det känns mer som ett vardagsrum än en affär. Med tid att hjälpa varje person som kommer in att hitta just den där boken som kommer fånga just den personen. En plats att se läslust väckas och där hela världen – och andra världar för den delen – ryms.
Nu har jag tyvärr inte vunnit på triss utan bara råkat hamna framför ”You got mail” i går eftermiddag, strax efter att jag bläddrat igenom ”Läsarna i Brokenwheel rekommenderar” av Katarina Bivald. En film och en bok där huvudrollen driver varsin liten söt bokhandel som mer känns som ett extra hem än en arbetsplats. Så precis som jag alltid brukar drömma om ett litet café lite extra när jag tittat mycket på ”One Tree Hill” så har jag det senaste dygnet drömt lite extra om ett jobb där jag ständigt är omgiven av böcker. Tillsvidare nöjer jag mig dock med att fortsätta fylla på min egen bokhylla och då och då ta mig tiden att försvinna in i någon annan värld en liten stund.
