Ibland saknar jag staden med det svarta ölet och de idiotiska bussarna


FOTO: Rickard Wrangel

Ibland saknar jag,
de mörka kalla höstnätterna när vi tog oss fram längs kullerstensgatorna.
Lediga och fria från ansvar, ute bland främmande vägar  vi under kvällen skulle göra till våra.
Nya ansikten, nya bekantskaper, nya språk.
Alla helt olika men med någonting gemensamt,
vi ville alla släppa vardagen och alla måsten,
njuta av att inte känna någon, inte ha några krav.
Sangrias i en diskho, en guinness till irländska toner eller en flaska rött,
på ett hostellrum i Galway med tre amerikanare och en fransman
(som ingen förstod)
natten var alltid ung och det fanns inga fel,
bara mer eller mindre rätt.
Och när vi sedan satt där på bussen och såg förorterna passera som ett ljusskimmer utanför fönstret,
när hungern smög sig på och vi stannade på fish’n’chips haket innan vi gick skilda vägar i natten,
visste vi att det snart var helg igen.

utflykt; destination Sundsvall

Blev upphämtad av bröder och flicka på skolan och hungriga begav vi oss mot kusten. Köpte IKEA lunch och sprang in i kusin som var ute och gjorde ärenden med frugan. Gjorde en turbotur bland plocka och knåpa ihop själv hyllorna, plockade upp en matta, lampa och två korgar när vi passerade men tappade dock farten lite när vi kom fram till korvförsäljerskan…
For vidare mot staden, köpte strumpbyxor och strumpbyxor och strumpbyxor. Klarar jag mig i varje fall tre utekvällar, fint. Hittade även en fin fin duffel så om någon känner för att skänka en slant  är varmt välkomna att göra det. Kameran var med så här kommer en del av dagens bildskörd.

Så här glad var Julia idag, för att hon fick träffa mig såklart!

Vi fikade litegrann. Robin drack något rött och åt fin choklad till, det såg gulligt ut tillsammans.

Jag var lite skev.

Barnen var så här söta i baksätet på vägen hem. Tysta och snälla.

får man verkligen göra knäck i oktober?


(ledsen för PhonoBoth kvaliteten men kameran ligger kvar i klassrummet)

Skyller på lågt blodsocker, nästan gammal grädde och jultjatet jag lyssnat på hela veckan (vi hade till och med en julgran målad (väldigt fin men ändå) på tavlan under början av veckan) för egentligen går det emot alla mina principer att göra kola/fudge/pepparkakor/annat julgodis innan marken är vit och första advent är inom synhåll.
Kanske var det för att försöka mildra pinsamheten av detta kolakok jag la till lite citronsaft till receptet, för citron är väl ändå rätt så ojuligt? Borde väga upp lite grann tycker jag.

 

steg för steg

Detta nummer av Torps Tidning blev jag redigerare. Detta innebär att jag spenderar större delen av dagen med att svära åt InDesign, ord som delas/inte får plats/allmänt är ivägen, bilder som inte gör som man vill eller allmänt har fel form. Belöningen blir när man lyckas få alla pusselbitar att passa och man helt plötsligt sitter och tittar på en sida man knåpat ihop nästan helt själv. En sida som faktiskt är ganska trevlig att titta på.

Imorgon blir det dock en paus i svärandet och klassrums hängandet (har det faktiskt rätt trevligt där, dock är det ibland lite svårt att hålla sig till skolarbete och inte en massa flams… ) blir nämligen en lite Sundsvallstripp med storebror och flickan. Sitta på café och titta på folk, köpa nya strumpbyxor och kanske ett vykort vem vet?

They will see us waving from such great heights

Such Great Heights – The Postal Service

Under hela sommaren har jag med jämna mellanrum slängt ur mig att jag ska traska uppför Leråbacken (slalombacke i Duved) innan sommaren är slut. Dock har det under sommarens besök i slalombyn varit ösregn och åska och därav har detta lilla projekt ständigt skjutits upp. När nu hösten kom och jag flyttade var min tanke att den där idéen nog var bortglömd.
Men, inte när man tillhör min familj. Där skrattas nämligen inte fåniga idéer bort, istället luskar någon ut ett sätt att genomföra det på och det blir lite av ett familjeevent av det hela. Så när vi nu var samlad trupp (-2 pers.) i stugan och hunden verkade kissnödig tog mor min snabbt täten och snart befann vi oss mitt i ett lerigt liftspår.
Kan ju påpeka att liftspår är att föredra när man har snö under fötterna och en bygel under rumpan, men utsikten från toppen, ja den är nog minst lika fin om inte finare på hösten! Kanske inte en promenad jag kommer göra om de närmsta månaderna men vem vet vad jag får för mig när sommaren närmar sig igen?