Att skrika i motvind (eller försöka fånga alla idéer som kastas på en)
Är som jag tidigare nämnt inne på min sista termin och i och med det närmar sig även C-uppsatsen med stormsteg. Redan nu har förberedelserna börjat med litteraturfördjupning, djupdyk i vetenskapliga teorier och en uppsatsplan som ska göras.
Men konsten att hitta ett problem som inte är för stort, inte för litet och samtidigt intressant har visat sig vara lättare sagt än gjort. Så jag vänder och vrider på idéer när jag borstar tänderna, när jag går till skolan, medan jag läser, läser, läser allt jag kan komma över inom rätt ämne – och även läser lite inom angränsande ämnen för kanske är det där svaret ligger?
Idag fann jag mig till och med diskutera det hela med Zorro under vår långpromenad. Fick ingen vidare respons mer än ”kan du inte kasta pinnen igen, och liiiite längre nu?”, vilket var föga hjälpande. Men så med en avhandling liggandes på magen (jag jobbar fortfarande på disciplinen att låta bli en blinkande telefon till förmån för skola) tror jag att det kan ha lossnat. Lite i varje fall.
Tänker inte säga det högt riktigt än. Men jag har en idé att utgå ifrån, så nu ska jag bara fortsätta fundera på hur jag ska utveckla den medan jag dricker te, bloggar, borstar tänderna och så småningom sover…