Vi hade inte tur med vädret men begav oss ut ändå på lördag förmiddag med ryggsäckarna fulla med mat och skidorna vallade. Med utgångspunkt i Ullådalen började vi sedan knata iväg, jag lika vinglig som vanlig när jag hamnar på längdskidor.
Med snön vinande omkring oss var vi ganska ensamma ute på fjället där vi masade oss fram ett ledkryss i taget. Vek av mot Bjelkes gruva och helt plötsligt fick vi lä. Det blev alldeles tyst och helt plötsligt kunde man höra vad man tänkte. Tänkte visserligen inte så mycket intressant men ändå, det var en skön känsla.
Klockan började närma sig lunch så vi åkte in en bit från leden. Sandra och Robin grävde oss en fin liten grop att sitta i medan jag och Leif mest tramsade runt med våra kameror. Fortsatte snöa men av och till under lunchpausen vågade sig ändå solen fram lite lite grann, tillräckligt för att man skulle hinna känna hur den värmde innan den försvann bakom ett moln igen. Så även om det inte ser så varmt och mysigt ut på bilderna så var det faktiskt det. Extra bra blev det med varm nyponsoppa och macka i magen.
Vi fortsatte sedan på måfå (i mitt huvud. Kartläsarna hade full koll på vart vi var någonstans, för det mesta i varje fall) och med hjälp av lånade stighudar lyckades även jag ta mig upp för de brantare partierna. Vädret fortsatte växla men bitvis blev det soligt och riktigt fint. Kameran förblev dock nerpackad, då den råkade hamna längst ner i ryggsäcken efter fikat…
Bästa delen av turen kom på slutet när det bara var nerför kvar. Fin fin lätt utförsåkning i pudersnö bland tunna träd. Härligt trötta kom vi sedan tillbaka till stugan där kaffe, kakor och en varm bastu väntade.
