Att se tillbaka på 2016

2016 är slut och vi har redan hunnit en bit in på 2017 så jag tänkte det började bli dags att kika på hur det gick med de där målen jag satte upp i fjol.

Skola/jobb
Något extrajobb under våren blev det inte men däremot höll jag ihop studierna, hade en rolig sommar som tågvärd på inlandsbanan och hittade en praktikplats jag trivdes på och som gav mig chans att utvecklas. Hade kanske önskat några fler lediga dagar under sommaren och kanske var det inte optimalt att jobba parallellt med praktiken alla gånger men det gick. Och det är nog det jag tar med mig, att trots att jag kan få mycket gjort när det krävs är det ibland blir bättre om man vågar säga nej. Våga satsa på att göra en sak väldigt bra istället och komma ihåg att återhämtning också behövs för att det jag gör ska bli bra.
2016 var ett roligt och väldigt intensivt år med många bollar i luften, 2017 vore det skönt att kunna klara sig på ett jobb – när skolan är slut.

Träning
Även om jag inte tog mig hela vägen till Nordkap på min Springkarta så har nog 2016 varit mitt bästa träningsår hittills. Sprang totalt runt 40 mil, deltog i två löplopp och gick på fjälltur där jag bar ganska tungt i varje fall. Och även om det under hösten blev lite mycket av annat så rörde jag fortfarande på mig. Löppassen blev till långa promenader, utflykter och enstaka styrkepass. Kanske bäst av allt är dock att jag saknat träningen när den stannat av, det har nog inte hänt förut!

Pudeln
För Zorros del blev det precis som utlovat mycket mys och långa promenader. Under sommaren var han på semester med mamma och pappa ute vid Höga Kusten. Levde livet med ”springa lös”-promenader och ständigt någon hemma som kunde klia lite. Blev ingen Rallylydnadstitel men sporadiska träningspass i varje fall.

Fritid
Mindre TV, telefon och dra sig i sängen på morgonen då? Nja, inga stora framsteg kanske men har nog varit mer medveten om det i år än tidigare. Försökt att bara titta på TV när jag känner att det ger något och annars välja en bok eller något annat istället. Och ja det går väl framåt med det i varje fall. Tagit upp broderandet, lärt mig virka, sytt en del och helt klart blivit bättre på att dokumentera!

Tycker jag levde upp till de mål jag satt upp ganska bra ändå. Hur var erat 2016, blev det som ni tänkt er? För min del känns som att 2016 var lite av ett mellanår. En del tråkiga besked, en del desto roligare och för egen del inga stora förändringar. 2017 hoppas jag blir ett friskare och lite mer händelserikt år, men mer om det senare.

Nu ska här packas inför en stughelg!

På’t igen

20160701_122657

Jag tog mig igenom Andersön runt och veckan efter var jag även med och sprang Vårruset – mest för picknickens skull… Det var i månadsskiftet maj/juni, därefter höll jag igång ganska bra men sen framåt mitten av sommaren så trappades löpningen av och prioriterades bort.

Ursäkterna var i vanliga ordning otaliga; ”det är för varmt idag”, ”jag springer lite senare”, ”jag är fortfarande trött från jobbet, jag tar det en annan dag” och så vidare. Helt bedrövligt dåliga ursäkter helt enkelt och det enda jag egentligen kan skylla på är lathet.

Men, men så är det. Nu är hösten här och nu blir det nya tag med kilometrarna och Springkartan. Började idag med en lugn 6 km runda och lyckades på så vis passera Slagnäs, 395 km från Östersund, som jag stått och stampat 2 km utanför i över en månad nu. Hade dessutom planerat in en av mina favoritbelöningar i just Slagnäs, nämligen en hel dag att ägna åt att plöja en bra serie, sy eller läsa en bra bok. En hel dag där jag får säga ifrån mig allt som egentligen borde göras och med gott samvete göra absolut ingenting – för det har man förtjänat när man sprungit till Slagnäs!

Knappt 10 mil bort väntar sedan nästa anhalt som är Moskosel. Där väntar en dag på relaxen, inte fy skam det heller så det får nog bli några fler löpturer i veckan.

Löften inför hösten

För mig är hösten som ett andra nyår. Luften blir klarare och allt känns som en nystart. Man har med lite tur hunnit samla lite energi under sommaren och är laddad på att ta sig an nya utmaningar. Så utöver att fortsätta sträva mot att uppnå de nyårslöften jag satte i början av året har jag satt upp tre mål inför hösten. Eftersom jag vet att det kommer vara fullt upp med skola och jobb så har jag fokuserat på fritiden, för har jag fått det på pränt kanske jag faktiskt ser till att ta mig tiden att;

– Ta vara på morgondimmorna och bege mig ut och fota på mornarna

– Sluta köpa bröd jag egentligen inte tycker är så kul att äta och bunkra upp med hembakat på lediga dagar

– Ta mig tid att sy och brodera, bästa sättet att stänga av och ladda batterierna när det är dåligt väder

Jag klara’t!

andersönrunt

Igår var dagen då jag klarade av andra träningsmålet för i år, nämligen att genomföra Andersön runt! Halvdålig inför träning med en veckas förkylning och sen endast två träningspass innan loppet, varav ett var årets första tur på stig. Så jag kan inte säga att jag kände mig jättepepp på utmaningen som låg framför mig. Men starten gick och det kändes ändå helt okej. Jag tog rygg på Sandra, löpte på bland stigar och grusvägar och i takt med att vi kom längre och längre från start blev det mer och mer rötter. Så småningom blev det även en del brant uppför så tillslut var jag tvungen att släppa iväg Sandra och lunka på lite lugnare för att ta mig framåt. Sprang på för mig själv, svalkade med lite vatten på vätskekontrollen efter ungefär 8 km och började sakta men säkert känna igen mig i terrängen. Kom tillbaka på sträckan vi hade börjat på och visste att det bara var ungefär 2 km kvar – men sablar vad långa de plötsligt blivit! Tänkte att snart borde jag höra och se målet men det hände liksom inte utan stigen bara fortsatte slingra sig utan synbart slut… Efter att ha kämpat med hjärnmonster ett tag kunde jag tillslut höra mamma och pappa ropa, fick lite extra krafter och tog mig i mål! Så galet skönt – och nästan ännu skönare att få slita av skor och strumpor för att ge fötterna lite svalkande luft!

Lite osäker på exakt tid då jag glömde stänga av klockan men det tog ungefär 1h 15 min  (11,4 km) och med tanke på träningen inför så är jag mest nöjd att jag kom i mål alls. Skönt också att ha gjort det en gång, så har jag en tid att träna emot till nästa år. Ja det kan nog bli nästa år igen, för även om löpningen var sjukt jobbig så var det ändå lite kul. Det fina vädret och trevliga sällskapet gjorde säkert sitt men främst den sköna känslan av att ha betat av ett mål!

 

Springer vidare norrut

Lyckoslumpen_MG_7143

Vägarna blev plötsligt snöfria så jag investerade i ett par nya kompisar att ta mig närmare Nordkap med, kilometer för kilometer. Kom alldeles nyss fram till Skarvsjöby (279 km från Frösön) på Springkartan och löpningen känns bättre och bättre.

I slutet av mars lyckades jag med ett av mina delmål för året – 10 km under 60 minuter och härrom veckan sprang jag min längsta distans någonsin, 14 km. Så himla skönt att nästan längta efter att få springa en sväng! Okej inte alla dagar, men fler än tidigare i varje fall.

Har även anmält mig till Andersön runt, 29:e maj, vilket blir nästa delmål att klara av. Ta sig runt ön, ca 11 km, i en fart som jag känner mig nöjd med – och helst utan att stuka fötterna vilket är anledningen till att jag inte sprang i fjol…

Tittar man på det stora målet ligger jag dock lite efter. Det blev någon vecka här och där i början av året då jag inte sprang alls, något jag inte riktigt kunnat ta i kapp. Tänker dock att det blir enklare att springa lite längre och oftare i sommar. Ingen skola som hänger över en och massor av upptinade skogsstigar att välja bland. Jag tänker göra mitt bästa, men världen lär knappast gå under om jag när Nordkap först i början av 2017 istället för slutet av 2016.

Så ungefär så ligger det till med springkartan och mina träningsmål just nu. Känns helt klart som att det går i rätt riktning! Har dock haft lite svårt att komma på bra belöningar på kommande orter/delmål på Springkartan så har ni några förslag får ni gärna dela med er. Helst något som inte kostar så mycket.

 

 

Springkarta & äntligen vinter

Alla sätt är bra, utom de dåliga sägs det. Och finns det ett sätt som kanske kan få mig lite, lite mer motiverad till att springa – ja då är det väl bara att testa?

För att vara en som älskar att bocka av, organisera, fylla i och kunna följa utvecklingen av något så var lästräden vi hade på lågstadiet något av det bästa i skolan. Beroende på hur många sidor vi i klassen hade läst hemma under veckan fylldes rutor i och när vi kommit till en viss nivå blev det glass, film eller någon annan typ av belöning. Tyckte man, som jag, dessutom om att läsa var det helt enkelt perfekt.

Inspirerad av det tänkte jag att det borde gå att göra något liknande med löpning. Skapa en känsla av att jag kommer någonstans trots att jag fortfarande är och springer samma trötta trottoar som förra rundan. Så jag öppnade Google Maps, räknade lite på det och kom fram till att distansen 1403 km, Frösön – Nordkap, på ett år var tillräckligt möjlig för att satsa på. Därefter  funderade jag ut vilka orter längs vägen jag ville ha som delmål för att slutligen göra en spelplan av alltihop. Varje ruta motsvarar 1 km, förutom de i hörnen som är 1,5 km, och för varje kilometer jag springer så färglägger jag mig närmare en belöning.

Kan säga att det kliat lite i kroppen efter att få komma ut och lyckan var därför stor idag när temperaturen bara var runt -6 och snön föll tätt ute – äntligen möjligt att springa! Bitvis var det dåligt eller helt oplogat och med vanliga springskor blev det lite halkigt här och där men det gjorde inget, för äntligen har snön kommit på riktigt och det är så vintrigt vackert ute!

(Sidan på bilden visar bara fram till Vilhelmina men jag  kommer att bygga på den allt eftersom. Jag satsar dock på att köpa en rutig anteckningsbok innan jag fortsätter (se belöningen i Lorås) så det blir lite enklare att rita upp.)