Alla sätt är bra, utom de dåliga sägs det. Och finns det ett sätt som kanske kan få mig lite, lite mer motiverad till att springa – ja då är det väl bara att testa?
För att vara en som älskar att bocka av, organisera, fylla i och kunna följa utvecklingen av något så var lästräden vi hade på lågstadiet något av det bästa i skolan. Beroende på hur många sidor vi i klassen hade läst hemma under veckan fylldes rutor i och när vi kommit till en viss nivå blev det glass, film eller någon annan typ av belöning. Tyckte man, som jag, dessutom om att läsa var det helt enkelt perfekt.
Inspirerad av det tänkte jag att det borde gå att göra något liknande med löpning. Skapa en känsla av att jag kommer någonstans trots att jag fortfarande är och springer samma trötta trottoar som förra rundan. Så jag öppnade Google Maps, räknade lite på det och kom fram till att distansen 1403 km, Frösön – Nordkap, på ett år var tillräckligt möjlig för att satsa på. Därefter funderade jag ut vilka orter längs vägen jag ville ha som delmål för att slutligen göra en spelplan av alltihop. Varje ruta motsvarar 1 km, förutom de i hörnen som är 1,5 km, och för varje kilometer jag springer så färglägger jag mig närmare en belöning.
Kan säga att det kliat lite i kroppen efter att få komma ut och lyckan var därför stor idag när temperaturen bara var runt -6 och snön föll tätt ute – äntligen möjligt att springa! Bitvis var det dåligt eller helt oplogat och med vanliga springskor blev det lite halkigt här och där men det gjorde inget, för äntligen har snön kommit på riktigt och det är så vintrigt vackert ute!
(Sidan på bilden visar bara fram till Vilhelmina men jag kommer att bygga på den allt eftersom. Jag satsar dock på att köpa en rutig anteckningsbok innan jag fortsätter (se belöningen i Lorås) så det blir lite enklare att rita upp.)
