Sitter och samlar mod till att söka ett jobb som inte finns utannonserat. Mest troligt knappt är påtänkt, men som jag tror – eller i varje fall vill tro – att det finns behov av. Och att jag skulle passa bra till just det jobbet, på just den arbetsplatsen. Nu ska jag bara våga ta sats, blunda och hoppa. Jag ska söka ett jobb jag själv hittat på och sedan hålla alla tummar och tår för att de också ser möjligheterna i det hela, inte bara för mig utan även för dem. Och om inte, ja då har jag i varje fall visat dem att jag är innovativ. Kanske aningen märklig och galen, men innovativ.
Sen, medan jag ändå är igång, så tänkte jag skriva ett brev. Ni vet, med papper och penna som man gjorde förr i tiden. Jag ska skriva ett brev till en vän som jag stod väldigt nära under delar av gymnasiet men som sen försvann. Eller försvann, och försvann, hon har aldrig funnits med på sociala medier och även om det är hemskt att erkänna det tror jag det har en stor del i att vi tappade bort varandra. Det blev krångligare att hålla kontakten när man inte längre bodde i samma stad och var bunden till telefon, brev och eventuellt mail då och då.
Kom och tänka på henne idag när jag egentligen skulle ha koncentrerat mig på en artikel och tänkte att det kanske inte är försent. Så jag letade rätt på hennes adress och bestämde mig för att jag ska skriva ett brev, bara för att säga ”Hej!”. Får hoppas att det verkligen är hennes adress jag hittat, men annars är det säkert någon annan som blir glad. Snigelpost är alltid trevligt.
Tänkte avsluta med en uppdatering kring springkartan, i lördags passerade jag Lorås vilket innebär att jag, tillsammans med dagens löptur avverkat 59 av totalt 1403 km. Ser verkligen inte mycket ut för världen när man ser det i förhållande till hela sträckan, men så är det bara första veckan i februari. Vore ju trist om jag redan var framme, vad skulle jag då roa mig med resten av året?
