Vaknade till en helt oplanerad dag i lördags. Drog upp rullgardinen och möttes av strålande sol och inte det minstaste darr i träden – idag skulle jag se till att ta mig ut på sjön!
I vanlig ordning går saker och ting dock inte lika snabbt som man tänkt sig. Så i tid med att jag tagit mig till Lugnvik, pudeln var rastad, kajakerna förberedda och pappa och jag nere vid sjön så hade det börjat blåsa lite. Jag som hittills bara (nästan) paddlat när det varit spegelblankt blev lite orolig, men med flytväst och kapell på tänkte jag va fan, vi testar. Det går ju alltid att vända tillbaka hemåt lite tidigare än tänkt, och hem blir det dessutom medvind.
När vi väl kom ut slogs dock alla farhågor bort och det var snarare så att jag aldrig ville vända. För jäklarns vad roligt det var att skuppa omkring och ”hoppa” i vågorna! Allra bäst var det när man fått upp lite fart och det kom en lite större våg så kajaken föll tillbaka ner i vattnet med ett plask och det blev vatten lite här och var! Jag blev som ett litet barn i pulkabacken typ, ville bara åka mer och mer och mer… Den otränade överkroppen började dock bli trött efter ett tag så vi vände hemåt tillslut.
Väl tillbaka vid piren möttes vi av mamman och världens finaste pudel, som tiggde snålskjuts och också ville åka kajak <3