Mamma och pappa skickar uppdateringar från ett soligt Italien med både puder- och manchesteråkning i backar så långa att det känns som att de aldrig tar slut. Och när de väl tar slut, ja då finns det en brasa att dricka en kopp te framför, en bastu att värma sig i eller ett spa för att mjuka upp alla trötta muskler.
Under tiden så gömmer pudeln och jag oss under en filt i soffan och vill inte gå ut. För ute är det bara is, slask, regn och en outtröttlig vind som alltid tycks blåsa rätt mot en. Jag tackar för de nya ice-bugskorna jag var smart nog att införskaffa härrom veckan och som nu gör att jag kan ta mig fram ganska stabilt i varje fall. Pudeln däremot önskar nog att även han hade dubbar av något slag, för det är faktiskt ett helvete att försöka kissa på stolpar och träd när tassarna bara glider i väg. För att inte tala om hur svårt det är att springa, hoppa och busa när alla fyra benen åker åt olika håll hela tiden och man mest ser ut som Bambi på hal is.
Så nej, Zorro och jag är inte alls bittra över att vi blev lämnade kvar. För vi har ju turen att ha världens största skridskobana alldeles utanför dörren, och vem skulle vilja byta ut det?