Tröttnar aldrig på att iaktta ett oväder som drar in. Hur de mörka molnen olycksbådande tornar upp sig ovanför för att när som helst släppa lös en störtskur. De där minuterna när det ännu inte bestämt sig för vart det vill stanna upp utan ständigt rör sig, omformar sig och väntar.
Sitta med en tekopp i handen, känna vinden ta i mer och mer. Nästan hålla andan och tänka; ”nu kommer det”. Dra in tårna under filten, för att snart sträcka ut dem igen. Vill inte missa när regnet börjar.
Sen när regnet tagit slut och lugnet sprider sig. När allt doftar sommarregn medan solen tålmodigt försöker ta sig igenom molntäcket för att torka upp och vinden har försvunnit med ovädret.
Vakna till, andas ut och tänka, ”det var vackert”.