Hösten är här.
Mörkret.
Tystnaden.
Planer görs och smids. Val görs och kalenderns sidor hade buktat ut av anteckningar om jag funnit ork och tid att anteckna livet – för tillfället läggs dock all tid på att leva.
Om kvällarna smiter jag ut i de tysta, kalla höstmörkret och går långa promenader. Låter tankarna fara fritt i hopp om att de reder ut sig av sig själva.
Laddar batteriet till kameran, hittar inspirationen och så snart tiden är återfunnen blir det uppdateringar från ett höstvackert Östersund.